Brandskydd i radhus

I Sverige brinner det i cirka 200 radhus varje år, och skillnaden mot en villabrand är att en brand i radhus kan få mycket större konsekvenser. Nerikes Brandkår rekommenderar dig som fastighetsägare att se över hur brandavskiljningen mellan era radhuslägenheter är utförd och åtgärda eventuella brister.

Svenska krav på brandskyddet

Svenska byggregler har länge haft som krav att en brand i en bostad inte ska sprida sig till angränsande bostäder under minst 60 minuter. Erfarenheter från bränder i radhus har dock visat sig se annorlunda ut.

För att förhindra brandspridning ska varje bostad utgöra en egen brandcell. Det gäller oavsett om du bor i ett flerbostadshus eller i ett rad-/par-/kedjehus. En brandcell är ett utrymme där en brand ska kunna utvecklas och pågå en viss tid utan att den sprids utanför brandcellen. Väggarna mellan radhusen är alltid brandavskiljande.

En del radhus är utformade med brandavskiljande väggar ända upp till yttertaket. Andra radhus har gemensamma vindar där det i stället är vindsbjälklaget som utgör en horisontell brandavskiljning.

Ansvar för brandskydd

Ansvaret för brandskyddet i en byggnad har fastighetsägaren enligt Lag (2003:778) om skydd mot olyckor. Enligt Plan- och bygglagen (2010:900) har fastighetsägare också ett generellt ansvar för att underhålla sin byggnad och se till att den håller en viss standard. Detta gäller även brandskyddet.

Vanliga brister i brandskyddet

Brandavskiljning på vinden, otätheter och håltagningar

De brandavskiljande väggar som finns på radhusvindar har många gånger visat sig ha brister. Det är bland annat vanligt att väggarna inte är byggda tätt mot yttertak och i vissa fall kan väggarna saknas helt. Den avskiljande väggen kan vara ansluten mot exempelvis en träfiberboard (masonit) eller plastduk som när den blir utsatt för brand bågnar och tappar sin form och snabbt brinner igenom. Detta leder till att det bildas en glipa där brandgaser kan ta sig igenom till intilliggande vindsutrymmen. Det är också vanligt att det finns genomföringar eller otätheter i avskiljande väggar för kablar och ventilation som inte är korrekt tätade. Detta gör att väggen och brandcellen tappar sin funktion.

Ventilerad takfot

För byggnader med en öppen, det vill säga en ventilerad, takfot finns risken att en brand kan sprida sig upp till vinden utvändigt via fönster eller andra öppningar. Den öppna takfoten tillåter också en horisontell spridning när brandgaser trycks ut genom en brandpåverkad vind och in till närbelägna vindsutrymmen.

Takkonstruktioner

Fackverk som är sammankopplade med spikplåt eller liknande är en vanlig konstruktion i radhus. Problemet med denna konstruktion är dock att det räcker att en led fallerar för att hela konstruktionen ska bli svag. Oftast är spikplåten den svaga punkten i sådana fackverk. När takstolar med spikplåtar påverkas av branden tappar de sin bärighet och kan falla igenom det lätta vindsbjälklaget, vilket kan resultera i en snabbare brandspridning och att vinden rasar samman.

Vad kan du göra?

Nerikes Brandkår rekommenderar dig som fastighetsägare att se över hur brandavskiljningen mellan era radhuslägenheter är utförd och åtgärda eventuella brister.

Tänk på att alla brandskyddsåtgärder ska vara utförda på ett fackmannamässigt sätt. I samband med tätning av takfot och avskiljning på vinden bör det säkerställas att åtgärderna inte försämrar ventilationen eller ger fuktproblem.

Det är fastighetsägarens ansvar att konsultera rätt kompetens innan åtgärder vidtas.

Läs mer

Boverket informerar om brandspridning via vindar » Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.